Adopterades minnesdag

För Adopterades minnesdag Jag vill lyfta fram och hedra de som har försökt begå självmord och även de som har dött av självmord. Detta är ett ämne inom adoption som kräver mycket mer uppmärksamhet och resurser. Vi förlorar adopterade till självmord eftersom det inte finns tillräckligt med stöd för att känna igen och möjliggöra läkning från de förluster som många upplever.

Jag skrev det här för att jag förstod det här ropet på hjälp från någon jag för närvarande stöder och det klingar av sanningen vi upplever när vi blir övergivna. Vårt avstående är inte en engångshandling utan konsekvenser – vår förlust upplevs internt på ett mycket djupt plan, och för vissa känns det varje ögonblick, varje dag och kan bli överväldigande!

"jag vill gå hem!"

Detta är ropet från en ung man när han kämpar, dinglande från snaran som skapats för honom själv.

I dessa mest sårbara ögonblick är smärtan så intensiv och rå att han inte kan se något annat sätt att få lite lugn.

Hur kommer han någonsin till detta ögonblick?

Det är en livstid av missförstådda smärtor som byggs upp, inga ord att uttrycka.

Det är en kroppslig ilska och ilska av att inte förstå varför hon lämnade honom, var han inte tillräckligt bra? Var det hans fel?

Från en tidig ålder skär kroppen av – hans enda överlevnadsmekanism.

Kärleken övervinner inte denna smärta, ångest och förvirring! Kärlek kan inte tränga igenom.

Vem är han? Hur hamnade han här, i ett annat land, omgiven av människor som inte är hans av naturen? Detta var inte vad han ville! 

Förlorade generationer – deras trauma finns i hans kropp.

Mörkret sipprar in i hans själ.

Ingen väg ut? 

Endast hoppas kommer att lindra ... hitta henne. 

Den – vems ljud och rörelser som hans kroppsceller minns.

Det blir hans enda chans att leva.

Kan någon hjälpa honom att komma hem ... till henne?

Då kanske det är vettigt. 

Denna saknad och smärta förstår han inte. 

Hemma är där han vill vara!

För att hedra dem vi har förlorat som kämpat sig igenom detta, och för dem som fortfarande kämpar varje dag – Du är inte ensam!

ICAVs minnessida

Resurser

Kroppen håller poäng av Bessel van der Kolk
Primalsåret av Nancy Verrier