Governments Finally Recognising Illicit and Illegal Intercountry Adoption Practices

This is one common scenario, it doesn’t cover children overtly stolen from hospitals and many other ways

I’m an adoptee remaining hopeful

I’m very excited and feeling hopeful after hearing Belgium’s recent news, that their Minister has announced his intention to ask Parliament to suspend all adoptions for the next 2 years as a result of their investigation into intercountry adoptions.

Surrounded by incredible adoptee leaders around the world, I know how much effort has gone into getting intercountry adoptee rights to where we are today. News like this does not in any way solve or fix the issues we face but it is at least the beginning of having recognition of the wrongs done — with governments and authorities stepping up to confront the truth that we’ve been talking about for decades. Acknowledgement is the first step of many!

Belgium isn’t the first adoptive country to do so. The Netherlands announced their moratorium on all intercountry adoptions earlier this year in February and published their report. Switzerland announced their report from investigating past practices relating to Sri Lankan adoptions and they are being urged to provide reparation to the victims. Sweden also announced their intention to investigate their illegal intercountry adoptions. And yesterday, the Belgium Minister announced his recommendations to be considered by Parliament. You can read här the full Expert Panel report.

But for some countries we still have work to do

It seems that finally some governments are listening to our lived experience and have decided to no longer turn a blind eye. But even though these 4 have listened, I want to also remind you that there has been much work and years of effort gone into other countries who still haven’t come to the “acknowledgement table”. In France, the adoptees there have had huge support in their petition to have the French Parliament conduct an investigation into their historic intercountry adoptions. In Denmark, the adoptees from Chile have been working with the government to have their adoptions investigated.

In my adoptive country Australia, I have been speaking out and advocating for supports for impacted adoptees and families and for recognition of the abuses in Australia for many years. In fact, it’s been over a decade already and I remember in my early years representing adoptees at NICAAG where Julia Rollings (adoptive mum) and I tabled this issue at the beginning in 2008 and asked that the issue be addressed. More recently, I have also presented a small group of 8 impacted adoptees to meet with our Central Authority, DSS in 2017 asking for very specific supports. However, to this day, those adoptees have still been ignored and dismissed. Despite having very clear cases of illegal activity where perpetrators have been criminally convicted and jailed (e.g., the Julie Chu cohort in image below from Taiwan), nothing has been offered for the adoptees or their families to help them deal with the extra complexities of their illegal adoptions. It’s as if these impacted adoptees don’t exist and Australia hopes the problem will fade away while they face far more important issues, like COVID-19 or an upcoming election.

It is time authorities around the world step up and take responsibility for the processes and structures that ruptured our lives via adoption – for good and for bad. 

Intercountry adoption has followed the path of domestic adoption

In intercountry adoption, we are seeing the same pattern where country after country the governments are acknowledging the wrongs in their domestic adoptions. Canada leads the way by providing financial compensation to their victims of the Sixties Scoop. Australia has already provided a formal apology for the women and babies who were impacted under the Forced Adoption era — but are still as yet to be offered any form of compensation. Australia also just announced their compensation for the Indigenous Aboriginals who were forcibly removed and placed into white families under the Stolen Generation. It is interesting that the Australian government can acknowledge these past practices but doesn’t recognise the very close similarities with our historic intercountry adoptions. Ireland as a government has only this year recognised the wrongs and provided a formal apology to the mothers and children who suffered in Babies Homes from forced adoptions. Ireland is also baulking at offering compensation.

What about our birth countries?

Very few of our birth countries involved in our illicit and illegal adoptions have taken any action either. Guatemala, Etiopien och Russia are the main ones that come to my memory where they stopped all intercountry adoptions because of irregularities — but they too have failed to provide impacted adoptees with services or compensation to recognise the wrongs done to them. Some of them have sentenced perpetrators but their sentence rarely ever matches the depths of their crime.

Let’s have a quick overview at how perpetrators have been sentenced to date:

The more recent is the first sentence for the American local politician involved with the Marshall Island women who received only 6 years imprisonment. Cambodian adoption ring leader Lauryn Galindo got 18 months in prison, her crime was only visa fraud and laundering money. The Samoan adoption scam perpetrators were sentenced a mere 5 years on probation, for aiding and abetting improper entry of an alien. We are still awaiting sentencing of the perpetrators involved with the Ugandan and Polish schemes for arranging adoptions through bribery and fraud.

In Vietnam, the ring leader received a 4.5 yr sentence for falsifying documents. Taiwan sentenced Julie Chu and her cohorts to a life time imprisonment for masterminding a baby exporting syndicate but she got off lightly after appealing and only served a mere 6 years. In China, child traffickers who abduct and sell children are executed. This response remains the harshest I’ve seen but life imprisonment seems reasonable given their actions impact us for our lifetime.

That the majority of perpetrators in intercountry adoption get away with mild convictions demonstrates the lack of legal framework to protect us. And despite the fact that very few perpetrators in intercountry adoption are ever caught, let alone sentenced, one still has to ask, where is the support for the victims?

The American Samoan Adoptees Restitution Trust is the ONLY restorative justice program I’ve come across, establishing a fund provided by the perpetrators to facilitate connection to birth family and country. But the funds provided have been extremely limiting considering how many people are impacted and out of those impacted adoptees, only 1 was enabled to return to their natural family. Have governments even considered whether intercountry adoptees wish to be repatriated back to their birth country?

What level of responsibility should governments bear?

Many articles have been written about the problems in intercountry adoption via the irregularities in processing us for intercountry adoption, but the most critical issue that governments need to respond to, is our rätt till identitet.

A recent report (see Section 4) förbi Child Identity Protection (CHIP), highlights the level of responsibility States should play in helping us find our original identities and seek redress.

“Article 8 of the UN Convention on the Rights of the Child (CRC) notes that a child has a right to identity including a name, a nationality and family relations. Whenever a child is deprived of one of these elements, States have an obligation to restore the child’s identity speedily. At the heart of any intercountry adoption (ICA) is the modification of a child’s identity given at birth.” — CHIP

Jag skulle vilja fråga varje regering som har undertecknat FN:s konvention om barnets rättigheter och den Haagkonventionen om internationell adoption, precis vad gör de för att "snabbt återställa vår ursprungliga identitet”? Alla dessa utredningar i europeiska länder är en nödvändig del av processen för att granska och se på djupet vad som har pågått. Men .. de åtgärder som vidtagits för att stoppa adoptioner ger ingen sötma för oss offer. Det finns hundratals och tusentals av oss runt om i världen. Vad vill vi ha? Allt du behöver göra är att läsa på vår sammanställning av svar som jag delade ut på Haag-arbetsgruppen för att förebygga och ta itu med olaglig praxis vid adoption, för lite över 1 år sedan.

Sammanfattningsvis förklarar vår rapport vad majoriteten av oss vill. Vi lämnade var och en självständigt våra tankar utan att veta vad den andre skickade. Här är de tre bästa förslagen vi tog upp:

  • En ändring av internationella adoptionslagar för att säkerställa att det finns en rättslig ram för vilken olaglig praxis kan åtalas mot. För närvarande finns det ingen.
  • Ett oberoende utredningsorgan så vi förväntar oss inte att regeringarna och adoptionsmyndigheterna ska "utreda" sig själva. Just nu är det vad som händer.
  • Fullt finansierade stödtjänster för offer. För närvarande finns det enorma luckor i allmänt stöd efter adoption, än mindre stöd specifikt för att bli människohandel. Inte ett land i världen tillhandahåller för närvarande någon form av traffickingstöd till adopterade eller deras familjer – både adoptiv och naturlig, men särskilt för naturliga familjer som sällan har en röst på den globala arenan.

Jag observerar Nederländerna som fortfarande arbetar med sina Nationellt kompetenscentrum kan inkludera stödtjänster som är specifika för människohandelsoffer, så även det framgår av Belgien report de försöker. Men stödet till människohandelsoffer måste vara heltäckande, inte bara ett DNA eller en allmän rådgivningstjänst. I vår rapport listar vi i sin helhet vad detta stöd behöver innehålla: rättshjälp; rådgivning; finansiellt stöd; finansierade stödgrupper för levd erfarenhet; familjespårning; DNA-testning och professionella släktforskningstjänster; resestöd; språkkurser; översättartjänster; medlingstjänster; kultur och arv stödjer.

Varför kan adoption inte vara en "lycklig i alla sina dagar"?

Människor tror felaktigt att internationella adopterade måste vara olyckliga i sin adoption för att vilja kämpa för rättvisa. Det är inte sant.

Vi kan vara lyckliga i vårt adoptivliv och land men också vara missnöjda med hur våra adoptioner genomfördes och förväntar oss med rätta att allt görs för att återställa våra ursprungliga identiteter och hjälpa oss att återknyta kontakten med våra naturliga familjer som har förlorat oss genom adoption mellan länder.

Våra röster har kämpat i årtionden för vår rätt till ursprung, för att gottgöra vår förlorade identitet, för att få de olagliga och illegala adoptionerna mellan länder erkända för vad de är – varuförsörjning av barn. Vi behöver det här galna systemet för att sluta, det har pågått för länge. Vi är inte ett litet antal, uppskattningar varierar men vi är definitivt i hundra tusen globally and possibly closest to 1 million.

Det är dags för sanningen och förhoppningsvis på lång sikt kan vi se lite reparativ och återställande rättvisa för oss och våra familjer. Under tiden fortsätter jag själv och andra adopterade ledare att arbeta hårt för våra samhällen globalt! Framåt och uppåt! Jag hoppas en dag kunna skriva om vår "lycka till i alla sina dagar", när vi väl får rättvisa och erkännande för de fel som gjorts.

Andra resurser

Kampanj för medvetenhet om påverkan (video) ledd av Kritiska adopterade från Europa (CAFE), Belgien

Podcast Finding Humanity Separerade: Adoptionsetiken

Patrick Noordoven: Internationell adoption och rätten till identitet

David Smolin: Fallet för moratorier för internationell adoption

United Nations Joint Statement on Illegal Intercountry Adoptions

För att automatiskt översätta någon av följande resurser, öppna i webbläsaren Google Chrome.


Inga nya adoptioner från utlandet för tillfället
Nederländerna stoppar alla adoptioner utomlands med omedelbar påverkan
Minister Dekker stoppar adoption mellan länder med omedelbar verkan
Nederländska frysa internationella adoptioner efter att missbruk avslöjats
Holländsk rapport (engelska)


Internationell adoptionsrapport (franska, tyska, italienska)
Adoptioner från Sri Lanka: Federala rådet beklagar myndigheternas försumlighet
Presskonferens av ministern (Tysk)
Pressmeddelande från Sri Lankas adopterade org Tillbaka till rötterna (engelska) på franska
Bortförda lankesiska barn adopterade i Schweiz


Sweden probes foreign adoption since 1950s over possible abuses
Sweden starts investigations on illegal international adoption activities


Wouter Beke argumenterar för ett allmänt adoptionsuppehåll, men får genast kritik
Minister Beke vill att adoptionsuppehållet ska se över sektorn grundligt
Minister Beke vill ha ett allmänt adoptionsuppehåll på grund av "misstag" och "fel": Vad är på gång?
Flandern planerar "minst 2 års paus" från internationella adoptioner
Expertpanelens rapport är klar
Expertpanelens slutrapport


Historical Study of Illicit Practices in International Adoption in France (English) and franska


Serious Human Rights Violations due to Illegal Overseas Adoption in the Past: Tragedy must not be Repeated
Korean Human Rights Study on Koreans Adopted Overseas (2023)
Truth and Reconciliation Commission decided to investigate violation of human rights of overseas adoption


Kjersti Toppe to VG: Opens external scrutiny of foreign adoptions
Norway seeks to work with Korea to investigate illegal adoptions


Ett svar på ”Governments Finally Recognising Illicit and Illegal Intercountry Adoption Practices”

Lämna ett svarAvbryt svar